Togetherish - strävan efter att förstå

Igår gick jag till samecentrumet Gaaltijes referensbibliotek och satt ett par timmar med litteratur om ursprungsbefolkningar i allmänhet och samisk befolkning i synnerhet. Och som alltid när man fördjupar sig i någonting så leder varje ny kunskap till nya frågor, som i sin tur leder till fler möjliga vägar att gå. Till slut finner man sig i en vägkorsning med väldigt många olika sätt att gå vidare.
 
En sådan väg är den information jag fick om vilka olika projekt som redan gjorts mellan Sverige/samer och olika länder i Latinamerika och deras ursprungsbefolkning. Hur går jag vidare? Ska jag ta kontakt med dessa eldsjälar i Sverige och fråga om råd? Ja, kanske.
 
En annan väg är att fortsätta på tråden om hur den samiska befolkningen blivit behandlad under vår historia och fram till idag. Jag hittade att samerna hade en del rättigheter redan under medeltiden, men att detta bröts på 1600-talet då "försvenskning" av Norrland skedde. Hundra år senare infördes skattelättnader vid flytt till Norrlands inland och jordbruket värderades högre än renskötsel, och med detta trycktes samerna längre upp mot fjälltrakterna eller tvingades till att "assimileras" till majoritetsbefolkningens traditioner och vanor. Under en period framställdes nödvändigheten att bevara den samiska kulturen som kuriosa, varvid renägande samer förväntades leva kvar under enkla förhållanden iklädda färgglada dräkter medan övriga samhället industrialiserades och utvecklade mer moderna tekniker. Och sedan kom man på att renskötseln skulle vara en inkomstbringande näring som alla andra och nödgades därför införa teknik och framåtanda för att överleva.
 
Dessa slängar hit och dit, parat med ett överförmynderi som ingen annan svensk grupp skulle utstå, har sannerligen slitit på vår ursprungsbefolkning. Betänk att det under långa perioder funnits två alternativ att leva efter; assimilering (akulturering, även kallad) eller etnisk identifiering. Dessa två kan bara vara likvärdiga alternativ om de innebar samma nivå av levnadsstandard och fördelar i vårt land. Om det ena alternativet innebär fattigdom och avskildhet och det andra avsägelse av sin etniska identitet, så kan inte alternativen anses likvärdiga, eller hur? Resultatet ser vi idag där tydligen (enligt icke verifierad källa) de flesta av samiskt ursprung bor i Stockholm. Rätta mig gärna på den punkten om det inte stämmer.

När majoritetsbefolkningen inte förstår värdet av ditt sätt att leva, uppstår många myter och rykten om detta "okända". Ett första avståndstagande sker. Genom detta avståndstagande känner du som minoritet ett behov av att starkare betona dina rötter, identifiera din etniska tillhörighet. När du gör detta ökar majoritetsbefolkningens oförstående attityd gentemot din livsstil och ställningstaganden, varpå vi håller oss mer på varsin kant. En spiral av främlingsskap är i gång.

Är det inte i den spiralen vi befinner oss lite till mans? Någonstans här inser jag att mina frågor tar sin början. När det är något jag inte förstår, något som känns främmande, är det då inte på grund av ett främlingsskap som har skapats över tid? Kan jag då försöka hitta tråden tillbaka till gemenskap och ta lärdom av något som från början känns så främmande? Togetherish. Det är ordet för dagen. Tillsammans kan vi, person för person, göra den här enfaldiga världen bättre, vi kan hovra oss över murar, besluta oss för att se på varandra från ett högre perspektiv. Vi kan bestämma oss för att förstå och vägra oförstånd.

Och för att förstå ursprungsbefolkningars situation i övriga världen, vill jag först lära mig vår egen svenska samiska befolknings situation. Det är ju så lätt att peka finger mot vad amerikaner har gjort mot exempelvis apacheindianer, men vår egen skuld på hemmaplan då? Jag tillhör en befolkning som i Sverige och i världen har skott sig på andras bekostnad. Och även om jag inte är personligt skyldig i den grad man kan föreställa sig, så lever jag gott på grund av detta. Européer har skändat andra kontinenter sedan 1400-talet, och även idag pågår enorma vinstuttag där fattiga människor får stå åt sidan för profitens handlingar.

I stort, och i smått, vill jag göra vad jag kan, vad jag förstår, för att få ett slut på detta. Jag börjar med fler besök på Gaaltjie.

En snöig lördag i Jämtland, Sverige, Världen.

Källor:
"Samelandets historia" Björn Forseth
"Samerna och den svenska kolonialismen" Edmund Dahlström
"Samemakt - en debattbok" red av Andres Küng
"Att göra sin stämma hörd" Patrik Lantto

Om uttrycket reflektion

I skolan pratar vi om värdet av reflektion. Man ska inte bara svälja allt man hör och läser och återge det i oförvanskad form, utan "reflektera" över det hela. Vid närmare eftertanke kan jag konstatera att ordet är lite missvisande. Häng med nu:

Om jag går runt i vardagens debatter och tidsanda som en spegel (reflex), så återger jag alltså omgivningens stora bilder, det vanliga, det förhärskande och återger det ungefär som det redan är. Lätt är att tro att det är jag som tycker eller kanske skriver. Det kommer ju från mig, eller? Men hur lätt är det att i en sådan spegel uppfatta det sublima, gråzonerna, det icke-politiskt-korrekta? Jämför med en vanlig discokula.

Ta också exemplet med Google. Din dator minns alla sökningar du gjort, och följande sökningar resulterar i styrda sökoptimeringar. Den värld du redan intresserar dig för blir därför bekräftad, och sökningarna smalnas av allt eftersom. Samma sak på Youtube och Facebook. Och sen tror vi att vi har "sökt information självständigt". Vilket hån.

Jag vill hitta ett uttryck som beskriver en kortvågsradio. Jag bestämmer frekvenserna, jag tar medveten in det som kanske inte alltid är så mainstream (mainstreamkanalerna går in ändå), jag omvandlar det hela i min medvetenhet och sänder ut en egen signal med självständig analys av informationen. På så sätt är jag författare till min åsikt, jag har kopplat ihop de trådar som jag bestämt är viktiga i situationen, och kan stå för detta.

Tänk vad viktigt det är med orden. Den lätta vägen är sällan den rätta, eller som jag läste i en video någonstans: "What is popular is not always right. What is right is not always popular."

"Lättuggat" är en annan metafor, i motsats till "tuggmotstånd". Men allting har ett syfte. Kanske är ett syfte att känna att man tillhör ett sammanhang där man tycker lika om saker och ting, att man har en tillhörighet och en bas för livet. En form av gruppkänsla och hur det yttras. Det är väl därför vi har mode, strömningar i litteratur och kultur och politiska ståndpunkter.

Om jag kan, om jag orkar, så vill jag vara en kortvågsradio, hellre än en discokula. Kanske misslyckas jag understundom, eller kanske hela tiden. Men med medvetenhet kommer man lite längre.

"Den som tvingats ut i snårskog, ser med nyfödd syn på allt" Karin Boye.