Peru- Bolivia - Argentina - Chile 2013

Man får aldrig tappa sin sug, sin längtan eller sin åtrå. Jag har i snart 30 år sagt att jag ska resa till Sydamerika. Det är faktiskt sant. -Men, människa, varför har du inte bara gjort det då? - Ja, blir mitt enfaldiga svar, du vet; kärleken kom emellan, och ett behov av rötter, och barn, små barn, två stycken, som blev viktigare än viktigast. Och någonstans där förblev sydamerika ett mantra, min povra kunskap i språket en tunn slöja av förståelse. Så vad har då ändrats?

Lite j***r anamma, kanske?

Jag bestämde mig för att det skulle bli av. Jag pratade med min vän som reser till Sydamerika långa perioder i princip varje år, och har så gjort i minst 25 år. Vi pratade på Skype under hennes senaste resa, och någonstans i samtalet sa jag något i stil med, "Men visst kan jag väl få följa med nästa gång du åker?" Och sen började jag spara.

Nu har vi planerat hur, och varför.

Man kan ju resa lite hit och dit bara för att se platser, och första delen av min resa blir nog mycket så. Men jag har en massa frågor till mig själv och till världskollektivet.

- Hur långt är vi beredda att gå för att se vår nästa få njuta samma fördelar som vi själva?
- Hur ska vi korrigera att 6 % av världens befolkning har roffat åt sig 95 % av tillgångarna??????

- Vad är vi beredda att göra för att massivt slå ned orättvisor?

- Ser man överhuvudtaget vad människor går igenom i ett så självfixerat samhälle som vårat?

- Var i kedjan av förbrytelser mot miljö och människoliv finns jag, och hur kan jag kliva ur den?

- När Jesus sa att "om en lem lider så lider alla", har vi förstått vad han menade? 

- (den viktigaste frågan) Hur kan man verkligen göra skillnad?

Jag är kristen. Jag tror på att Gud har en tanke och mening med vår existens, och det har gett mig så mycket trygghet genom livet. Ansvaret för vår jord ligger på oss. Hittills har troende som bestämt sig för att ändra ett missförhållande mer än en gång slagit alla nävar i bordet och sagt att det får vara nog. Det har gällt slavhandeln ( William Wilberforce), slaveriets avskaffande i Nordamerika, medborgarrättsrörelsen, apartheidmotståndet i Sydafrika, fackföreningsrörelsen i Polen (Walesa),kärnvapenmotstånd (Dorothy Day), motståndsrörelsen under 2 världskriget...well, listan blir ganska lång. Men antalet hjältar har tunnats ut på sistone, och då är det dags att enas om att förändra förhållanden för dessa miljoner människor som lever under svält, krig, förtryck och lemlästning. Det är dags att skaffa kunskap.

Sydamerika har många fler stora problem än vad jag kan ge någon rättvisa i denna enkla blogg. Jag menar mig på intet vis ha någon nämnvärd kunskap om de enskilda problemen, men ur min läsning om ämnet så har jag funnit några riktigt allvarliga:

- Skövlingen av regnskogarna, jordens lungor, måste stoppas. Träd fälls för att friställa ytor för palmoljeframställning och sockerrörsodlingar, eller för gruvindustri. Härligt, va? Man ersätter suset från höga vackra träd, surret från miljarder djur och småkryp, mot stendöd gruva och platta, döda materialistgrottor.

- Guldutvinningen i floderna. Detta sker industriellt med stora maskiner som använder kvicksilver för att lösgöra guldet från sedimenten. Kvicksilvret finner sen sin väg ut i havet, och på väg dit förgiftas fisken och de människor som lever av dessa. Detta pågår bland annat i Venezuela, och i Rio Madre på brasilianska sidan.

- Förtrycket av ursprungsbefolkningarna. Just nu pågår förhandlingarna i Interamerikanska domstolen om staten Chiles särbehandling av Mapuchefolket. Där tillämpas terroristlagar liknande de på Guantánamo mot just medlemmar från Mapuches. Arresteringar sker utan särskild bevisföring, vittnen kan vara anonyma och chans till överklagande hos högre instans försvåras. Straffen är också längre och hårdare än om någon annan chilenare gjort sig skyldig till något liknande. Till detta kommer ständiga rajder mot mapuchebyar där även unga och äldre blir attackerade med gummikulor eller arresterade vid försök till motstånd. Tre unga människor har dödats de senaste åren utan att de som avlöste skotten fått stå till svars. Mapuches lever som en andra klassens människor i sitt eget land. 

Framtiden som jag ser den finns i en större respekt för de människor som genom tusentals år ackumelerat en kunskap om naturen och därtill en vördnad för dess överlevnad. Om något ska säljas i dessa länder så är det i så fall kulturmöten och eco-turism, och det är medlemmar i det egna landet som ska tjäna pengarna, inte utlandsägda företag. Unga behöver få en stolthet för sitt land, mat i magen och att själv välja för utbildning och familjebildning. Allt det där som du och jag tar för självklart. Miljöarbete, kvinnors rättigheter, barnkonventionen och fattigdomsbekämpning går som inseparabla komponenter för de länder där orättvisorna är som störst. 

Jag har ingen aning om vad jag ska lära mig om det här. -Come at me, bro!

Resan ser ut som följer:
Lima, Peru, där min vän möter upp mig, vi besöker muséum och liknande för att ta en titt på landets historia. Bor i en lägenhet och hälsar på vänner i området.
Cusco, ev flyg dit, annars buss. Aklimatisering till den tunna luften
Macchu Picchu, Från Agua Calientes tänkte vi vandra upp till topparna med den gamla inkastaden, vandra ned igen mot kvällen och tillbaka nästa dag. Det blir det dyraste och det häftigaste, som jag tror.
Puno, och Titicacasjön, Flytande öarna.
La Paz, Bolivia
ev Cochabamba (Om vi inte flyger från La Paz direkt till;)
Santa Cruz, djungeln
Salta, Argentina
Mendoza
Santiago, Chile, besöka vänner, havet
Temuco?
Angól, besöka vänner
Puerto Montt, besöka släktingar
Santiago Flygplats -> hem

Är du intresserad av fördjupning kan jag rekommendera:
"I Am", dokumentärfilm av Tom Shadyac som söker efter människans sanna identitet som gemenskapare och kärleksvarelse.
"Agenda för en hoppfull värld" av Jim Wallis. Jag är helt salig över budskapet och antecknar för fullt.
Jesu Bergspredikan: Matteusevangeliet kap 5-7
Om inte annat: All musik av U2!